onsdagen den 23:e september 2009

I det fördolda - Jan-Sverre Syvertsen

När två norska ambassadörer blir mördade kopplas polisinspektör Lisa Lunde in och hon tar hjälp av Sander Mørk för att lösa fallet. Han är psykolog och ska hjälpa till med att tänka utanför ramarna för att komma mördaren på spåret.

Mordhistorien som rullas upp håller bra - fram till slutet. Det blir som det ofta blir med kriminalgåtorna: långsökt, överdrivet och makabert. Så är det i I det fördolda också. Bokens fördelar är att det är intressanta personporträtt och ett gott berättande som behandlar det politiska läget efter tsunamikatastrofen. Handlingsförlamningen politikerna och allehanda organisationer drabbades av blev ett nationellt syndrom som upprörde och väckte raseri. På så sätt är det nog ett bra inlägg i den debatten, men inte mycket mer.

söndagen den 20:e september 2009

Syster - Bengt Ohlsson

Jag blir inte klok på Bengt. Jag tokälskade Gregorius, var tämligen nollad av Hennes mjukaste röst och den här, Systrar, vet jag inte vad jag ska tycka om. Det är en välberättad och spännande historia med Marjorie i blickpunkten som får flytta till sin faster Ilse efter att systern Miriam har försvunnit.

Det är alldeles lysande berättat om hur Marjorie är livrädd för att familjen aldrig ska bli rolig igen. Detta stör henne mer än att systern är försvunnen. För det är det de har varit: de roliga som alltid fått andra att skratta, sådana som är roliga att ha som vänner och som lärare tittar på med uppskattning. Efterhand avslöjas det plågsamma att humorn egentligen består av vass sarkasm och ironi som är svår att avläsa. Barnets oförmåga att läsa av när det vassa finns med eller när det är inlindat. Marjorie analyserar också tankar, ord, handlingar - allt. Det plågar henne att någon säger en sak för att göra henne glad och just därför kan hon inte bli glad.

Ilse är nästan mer intressant än själva huvudpersonen, för hon kan läsa Marjorie utifrån systerns försvinnande, hon vet mer om pappan än vad det unga barnet vet och hon tycker hela tiden synd om Marjorie även om denna inte kan förstå varför. Själv tycker Marjorie synd om Ilse, eftersom hennes vuxna barn inte verkar bry sig om henne utan bara fladdrar omkring i periferin någonstans. Marjories vuxenblivande blir mycket intressant och nästan lika spännande som systerns försvinnande, eftersom hon lär sig detaljer om faderns barndom som hon bland annat prövar att använda emot honom. Barnet som närmar sig den vuxne och försöker rubba maktbalansen är snyggt berättat, men alltför kort.

Ohlsson har fått kritik för att gestaltningen inte varierar så mycket när han byter berättarperspektiv, men det stör inte mig så mycket. Däremot blir mycket så allmänt hållet att jag har svårt att göra mig en bild av vad som händer och hur jag ska föreställa mig personer och miljöer. Dessutom är det någonting märkligt med slutet. Jag vet inte vad jag ska tro. Det blir mycket luddigt och som det verkar, magiskt, och det tilltalar mig inte alls. Jag måste genast uppsöka en läsarvän och få pröva mina tankar mot hennes. Doris, here I come.

tisdagen den 15:e september 2009

Bryta om - Åsa Anderberg Strollo


Minna har bestämt sig för att klara gymnasiet. Nu ska hon sätta skolan och sig själv framför allt och visa alla andra idioter att hon visst kan göra det på egen hand. Hon har för få poäng för att läsa vidare på gymnasieskolan nära henne. Därför kommer det sig att hon istället ska läsa vid gymnasiet i Skärholmen. Det finns nackdelar, men den stora fördelen överväger allt det andra: nu får hon en chans att börja om och bryta upp med det gamla. Att bryta om.

Allting går fel. Det är för många som drar i henne och känslan av att vara värdelös sköljer hela tiden över henne: hon är en värdelös dotter till mamma som behöver henne så mycket i sitt missbruk att Minna inte står ut. Om Minna går till skolan kanske mamma inte lever när hon kommer hem igen. Hon är en värdelös dotter till pappa som inte litar på honom när han säger att allt ska bli annorlunda. Hon har inte glömt hans svek när han lämnade henne och mamman och lät henne ta hand om allt det han själv inte stod ut med. Hon är en värdelös flickvän till Eddie som tjurar över att hon vill gå den skola han själv valt bort och han tycker att hon lika gärna kan läsa in hela gymnasiet på typ en termin på KomVux senare.

Anderberg Strollo målar upp en hjärtskärande bild av Minna: en typisk dotter till en missbrukare som tror att hon är helt ensam i världen med sina problem. Viljan att slå sig lös krockar hela tiden med lojaliteten hon känner mot sin mamma. Eftersom pappa redan har svikit och då han redan startat en ny familj kan hon inte vända sig till honom heller.

Ändå vill hon leva och hon vill klara sig. Men hon gör det inte utan vuxna. Det krävs att hela hennes värld rasar samman för att omvärlden ska förstå och då får hon äntligen chansen att verkligen bryta om: att bryta upp och börja om. Det är en mycket mörk berättelse som ändå slutar hoppfullt.

Strollo är riktigt duktig på att måla upp vuxenvärldens "förstår-ingenting". De ställer rätt frågor och säger rätt saker. Det är inga ärkepuckon som inte gör sitt jobb. De går bara på den luttrade tjejens historier. Kanske kan jag lära mig någonting av det? Kanske kan jag sätta den här boken i någon elevs hand så att han eller hon förstår att det faktiskt kan vara bättre att berätta.

fredagen den 11:e september 2009

Sucka mitt hjärta men brist dock ej - Mark Levengood

En klokbok, inte bara för en boktok.

Jag har lyssnat till Mark Levengoods klokskaper som finns samlade i Sucka mitt hjärta men brist dock ej. Det finska idiomet tilltalar mig lika mycket som allt tänkvärt som radas upp. Ibland skrattar jag högt, men oftare blir jag så rörd att jag måste stoppa bandet, spola tillbaka, lyssna och kontemplera.

Det är som en predikan om medmänsklighet, om livsåskådning, om döden och framför allt om livet. Det levereras tankar ombundna med anektdoter och roliga historier omskrivna med roliga formuleringar som får underfundiga poänger.

Bland det vackraste han säger är:
"Vart jag går och vad som händer är jag inte ensam. I mig bor Gud. Och när min livsdag når sin ända, då är det tid att byta. Då är det min tur att bo i Gud."

Bland det roligaste är:
"Sista året blev morfar lite gnällig. 'Världen var bättre förr', sade han. Men mormor tittade länge på honom, och så sade hon milt: 'Världen är nog densamma. Det är du som var bättre förr.'"

Om du vill må bra, få tröst, skratta, gråta eller bara njuta av en vacker satsmelodi bör du läsa Sucka mitt hjärta men brist dock ej.

torsdagen den 10:e september 2009

Handbok i föräldrasamtal - Görel Fred

Den här boken valde jag dels för att en kollega talat så gott om författarinnan och dels för att mötet med föräldrarna är en sådan viktig del av min profession. Mycket av innehållet är rätt självklart, men jag blev positivt överraskad över de många goda tankarna som formuleras så bra. Görel Fred skuldbelägger ingen, men undrar om det kanske kan vara så att man skulle kunna tänka på ett annat sätt. Kanske kunna göra på ett annat vis. Kanske kunna nå några fler och framför allt se till att man förstår varandra utifrån de olika förväntningar man har. Varje kapitel har ett konkret problem texten utgår ifrån: Hur gör jag om föräldern ifrågasätter mig som pedagog? Hur gör jag om föräldrarna börjar bråka? Hur gör jag om jag misstänker att en elev far illa hemma?

Fred talar mycket om att föra ett samtal istället för att bara ha ett tilltal. Hon ställer frågan om informationen sker i form av en monolog eller en dialog. En annan tanke som presenteras är att man ska se till att "befolka sig", vilket innebär att man omger sig med människor som kan hjälpa en.

Annars handlar det mycket om att läsa den andra personen, att bekräfta känslor och med kropp och verbalt tilltal tala om att jag ser och hör dig. Hon ger goda och praktiska råd hur ett jobbigt möte kan se ut och vara uppbyggt, hur pedagogen kan förbereda sig och vilka viktiga frågor man kan pränta in. Det viktigaste som jag tar till mig är att den lilla förändringen är en förutsättning för att den stora ska kunna genomföras, där små förändringar kan vara ingångsporten till att vanmakt förbyts av hopp. Det är en livgivande tanke.

lördagen den 5:e september 2009

Min far hade en dröm - Barack Obama

Jag har fått för mig att jag gillar Barack Obama, varför vet jag egentligen inte eftersom jag inte är så insatt i hans politik, men det faktum att han är rätt ung och USA:s första svarta president är läsretande nog.

Det som är tilltalande att läsa om och av en person är för mig när det inte är så tillrättalagt. Därför är det här riktigt intressant läsning. Obama flyttar runt med sin mamma och blir sedan inneboende hos sina morföräldrar. Han söker i tonåren sin identitet och ställs inför frågan var han hör hemma: han som har en vit mor och en svart far känner ibland en rädsla för att inte höra hemma i något av lägren, för två läger är det. Han beskriver många situationer och händelser där det är av direkt betydelse vilken hudfärg han har och det mest intressanta är hur han arbetar med sig själv och med andra för att inrätta sig själv, men även ändra lite på världen.
Förutom detta är han frikostig med berättelser om vad som format honom och hans sätt att tänka. Hans entusiasm som flera gånger får sig hårda törnar, klantiga uttalanden som han ångrar, det långsamma arbetet med att förändra sådant som verkar vara cementerat. Människor han mött som både kritiserat och uppmuntrat honom, och andra som hade kunnat hjälpa honom men som valt att inte göra det. Jag vet inte hur mycket som är tillrättalagt eller hur många av detaljerna han verkligen kommer ihåg så här livligt, men det känns ärligt och autentiskt.

Jag förstår inte hur någon kan välja att bli politiker, men är glad att någon blir det. När det gäller Obama är jag lite extra glad.