tisdag 29 mars 2011

Leni blir en bebis - Emma Adbåge

Det blir inte mycket läsning för kulturkoftan i den här familjen, men däremot blir det mycket barnboksläsning. Oftast sker aktiviteten när den yngste ska till att... ja, bajsa helt enkelt.

Leni blir en bebis är berättelsen om Leni som när hon vaknar en morgon upptäcker att det är någonting som inte stämmer. Först kan hon inte säga vad det är, men sedan upptäcker hon att hon inte kan göra någonting själv. Hon kan inte klä på sig, inte äta och ens inte gå!

Pappan i den här boken är ungefär hur skön som helst. Han ser pappalediguttråkad ut och sörplar pappaledigblasé på en kopp kaffe i ett pappaledigstökigt hus. Lenis lillebror tittar storögt på allt Leni gör och jag hör precis hennes ton när hon talar om hur liten hon är. Den roliga vändningen kommer i slutet när hon plötsligt kan springa hur fort som helst - för då är hon ingen bebis längre utan en häst!

Treåringen i det här huset fnissar förtjust åt hur tokig Leni är. Han känner igen sig i vändningarna och kasten, för själv är han den som i ena sekunden inte vill äta, för att i nästa vara en vrålhungrig varg som tar morrtuggor. Illustrationerna är så fina, med möbler och porslin i en miljö som känns varm och skön. Tänk så underbart det är med litteratur som tilltalar både stora och små! Bok och bild från förlaget.

onsdag 23 mars 2011

Det är inte så kulturkoftigt här...

Jag läser en massa. Det är bara synd att det är elevarbeten och inte böcker. Inte för att det är något större fel på adepternas förmåga att producera texter, men om jag fick välja... Inte så kulturkoftigt här i bokgalleriet för tillfället alltså.

Jag har påbörjat läsningen av Ett rum med utsikt, bara för att jag kommer att åka till Florens i juli. Det kan höra till kuriosan att ha lite koll på vad de bättre, litterata har att säga om resmålet. Efter ca 100 sidors läsning kan jag väl garantera att min analys kommer att bli mycket knapphändig och osa av det oengagemang jag känner just nu. En man som skriver om kvinnors själs- och känsloliv är sällan bra. Det är inte o-bra heller, men...

Betydligt mer intressant känns Tjuvarnas stad, men det är som om det låg en förbannelse över läningen av den boken. Så snart jag tar den i mina händer börjar telefonen att ringa, barnen löper amok, brandvarnaren går igång, hundar skäller bakom knuten, polisen gör tillslag i tegelkåkar och konstiga ljusfenomen syns på himlen - så jag bara underkastar mig det faktum att jag måste läsa den senare. Vad läser du?

Här händer inte mycket vill jag lova...

Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...