onsdag 1 februari 2012

Sju jävligt långa dagar, Jonathan Tropper

Det är märkligt hur någon kan skriva på ett sådant sätt att texten framkallar både hjärtknip och skrattfest. Det gör Jonathan Tropper i Sju jävligt långa dagar.

Här får man möta Judd som nyligen blivit lämnad av sin fru, men först efter det att han funnit henne i säng med hans chef. När det visar sig att hon är gravid, med Judds barn, reagerar han ungefär lika mycket som en lobotomerad hamster -dvs. inte alls.

Några veckor senare avlider Judds pappa och hans sista vilja är att familjen ska sitta shiva i sju dagar. Det blir sju jävligt långa dagar, precis som titeln säger, eftersom familjen har en hel del kontroverser som oundvikligen kommer upp till ytan när de inte har någon möjlighet att komma undan varandra.

Det är fyndigt, verbalt, sorgligt och mycket, mycket underhållande. Det är som en brittisk komedi, med svärta och dråpligheter.

Inga kommentarer:

Här händer inte mycket vill jag lova...

Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...