fredag 16 mars 2012

Erebos, av Ursula Poznanski

Artificiell intelligens. Ju mer jag läser om fenomenet desto mindre kan jag förklara vad det är. Inte ens de som är experter inom området kan enas om vad AI är. Kanske är det detta som lockar mig. Kanske är AI redan större än vad det var menat att vara.

Svt har med sina fina produktioner lagt sig i täten vad gäller underhållning och jag har naturligtvis missat nästan hela deras serie Äkta människor där den nya generationens robotar, humanoida robotar eller hubotar, lever sida vid sida med "äkta människor". Skillnaden är hårfin och det kan ibland vara svårt att avgöra vem som är vad. Det blir i alla fall fascinerande realistiskt.

Samma sak är det med romanen jag har läst, Erebos. På en skola i London sprids ett spel med just namnet Erebos från hand till hand och är du inte utvald så har du ingen inblick i vad som försiggår. Ingen initierad andas ett ljud om vad det innebär eller vad som kommer att krävas av dig, vilket bara ökar spelets mytiska status. När Nick blir erbjuden en kopia öppnas en värld som är både underbar och skrämmande. Spelet ställer frågor som det redan vet svaret på och det kan avgöra när Nick ljuger. För att avancera i spelet måste spelaren ibland gå med på att utföra vissa uppdrag. Till en början är uppgifterna tämligen enkla och oskyldiga, men ju längre tiden går desto grymmare blir uppdragen. Till slut kommer det att handla om liv och död och Nick inser att han måste välja sida.

Den här romanen känns fräsch, nytänkande och igenkänningsfaktorn på hur ett datorspel kan inverka på det dagliga livet kommer framför allt att tilltala många unga läsare. Det finns mycket att diskutera här, med speltid, svårighet att skilja på spel och verklighet, konkurrens och för få sömntimmar. Visst finns det delar jag tilltalas mindre mycket av, men det är lätt att vara förlåtande en sådan här gång.

Bok och bild av Opal.

Inga kommentarer: