söndag 11 mars 2012

Havsmannen, av Carl-Johan Wallgren

Nella är redo att göra vad som än krävs för att hennes bror Robert ska ha det bra. Han är ständigt utsatt för andras hån och slag och hon gör därför sitt yttersta för att skydda honom. När en närmast psykopatisk elev börjar terrorisera Robert råkar Nella själv illa ut när hon försöker rädda honom och för att de ska klara sig undan den omänskliga behandlingen går Nella med på en uppgörelse som kräver det yttersta av hennes överlevnadsinstinkt. Hon måste ljuga, skolka och stjäla för att kunna uppfylla sin del av avtalet.

Samtidigt släpps deras pappa ut från fängelset och han återgår genast till sina olagliga verksamheter. Mamman är alkoholiserad och existerar bara i ytterkanten av deras familjeliv. Nella gömmer pengar och ser själv till att det finns ett sparande för oförutsedda uppgifter och det är tydligt att hon har tvingats bli vuxen i förtid. Hon är den förälder hon själv och Robert aldrig har haft och det verkar inte som om det finns någon annan vuxen i deras omgivning som förstår eller har förmågan att gripa in.

Så sker en oväntad vändning. Nella får syn på en underlig varelse i hamnen en dag när hon hälsar på sin kompis. Varelsen är fastbunden och svårt sargad. När den vaknar till liv upptäcker hon att varelsen, som verkar vara till hälften mänsklig och till hälften vattendjur, kan kommunicera med henne utan uttalade ord. Varelsen fascinerar henne och hon söker sig om och om igen till honom, men de som har fängslat honom behandlar honom illa och hon förstår att det är upp till henne att rädda honom.

De två utsatta personernas berättelser vävs ihop riktigt snyggt i den här boken. Robert och vattenvarelsen. Det är märkligt med Carl-Johan Wallgrens böcker, för han kan skriva om vad som helst så att jag köper det. I Den vidunderliga kärlekens historia fanns också idén om den ordlösa kommunikationen med, då i form av den stumme Barfuss som kan meddela sig och förstå andras innersta tankar utan att uttala ett enda ord. I slutet av Havsmannen knyts alla trådar ihop och upplösningen blir... ja, vad är ordet? Bra, men oväntad? Sorglig, men rättvis? Romanen var läsvärd i alla fall.

1 kommentar:

Annas resa sa...

Kul att läsa din åsikt! jag hade missat att han kommit ut med en ny roman och jag brukar tycka ungefär som du om dem, så visst måste här läsas nu!