tisdag 4 november 2014

Gregor - de hemliga tecknen, av Suzanne Collins

Läsäventyret fortsätter. Gregor och Boots hälsar på i Underjord där deras mamma fortfarande är svag efter att ha drabbats av pesten. Hon är på bättringsvägen och alla i Underjord samlas för att fira Hazards födelsedag. Hemma i ovanjord finns Mrs Cormaci som tar hand om pappan och Lizzie, och jag har en bestämd känsla av att den damen inte riktigt är den hon utger sig för att vara. På ett bra sätt.

Det märks att bokserien börjar gå mot sitt slut. Handlingen blir mer intensiv, händelserna mer brutala och tempot skruvas upp. Det finns ingen direkt profetia att uppfylla den här gången, men stämningen är otäckare än någonsin. Barnen hör rykten om att råttorna, gnagarna, håller på att tvångsförflytta mössen, knaprarna. Det är bara det att de aldrig hörs av senare och när en av knaprarna söker upp Luxa och överräcker hennes tiara så är det ett direkt rop på hjälp. Mössen, som varit en viktig del av att Luxa överlevde i djungeln i förra boken, är hårt ansatta och barnen möter många faror i jakten på att rädda så många som möjligt av dem.

Spoilervarning: läs inte vidare om du inte vill veta vad som kommer att hända, men detta måste sägas: när barnen hinner ifatt råttorna och ser hur de behandlar mössen, bl.a. hur de föser flocken med möss mot en säker död vid foten av en vulkan, då är det inte svårt att göra kopplingen Andra Världskriget och nazisternas behandling av t.ex. romer och judar. De små mössen gasas ihjäl av de giftiga ångorna som pyser ut ur vulkanen och när de är döda fungerar den flytande lavan som en levande krematorieugn och mösskropparna brinner upp och alla spår suddas ut.

Det här är fantastiska böcker att läsa tillsammans med barnen. De är brutala, men samtidigt viktiga, roliga, spännande och utmanande. I skrivande stund har vi läst tre kapitel ur den avslutande, femte delen av Suzanne Collins serie och finalen ser ut att inte gå av för hackor!

Finns att köpa här! Bild lånad av förlaget.

Inga kommentarer:

Här händer inte mycket vill jag lova...

Det här med bloggande... Jag fattade inte vad det var, när det begav sig. Jag skyller på amningshjärna (inte för att jag hade någon, för hjä...