En välbevarad hemlighet - Kate Morton

Laurel möter sina syskon vid moderns dödsbädd, men några ängsliga ord från Dorothys läppar gör att Laurel kastas tillbaka femtio år i tiden. Det är lillebrodern Geralds tvåårsdag och Laurel ombeds hämta den speciella tårtkniven som traditionellt används vid särskilda tillfällen. Laurel sitter gömd i en trädkoja efter att ha lekt kurragömma med sina småsyskon och njuter av en stunds ensamhet, vilket i sin tur gör att hennes mamma måste hämta kniven.

När familjens hund börjar morra och en mörkklädd man visar sig på gården förstår inte Laurel sin mammas reaktion. Först blir hon livrädd och sedan som paralyserad, men sedan gör hon något som Laurel förskräckt bevittnar. När polisen kommer blir Laurel hörd som vittne och ljuger för sin mammas skull. Familjen talar aldrig om händelsen igen och dessutom vet inte de andra syskonen exakt vad som har hänt.

I En välbevarad hemlighet får läsaren följa med Dorothy som ung kvinna på 1940-talet, mitt under brinnande krig, till Laurels ungdomstid under 1960-talet (där hon mer eller mindre är förutspådd att upprepa sin moders livsval) och slutligen i nutid i 2011:s London.
 
Kate Morton väver skickligt ihop den här berättelsen med snygga övergångar och en lagom dos dramatiska effekter. Boken är klart läsvärd, särskilt när den avnjutes i ett 40-gradigt Desenzano del Garda i en solstol belägen under ett persikoträd. Enda invändningen är omslagen på Mortons böcker. De ser märkligt genreplacerade i någon sorts halvbillig kärleks-mysterie-läsning-för-kvinnor-som-inte-tar-sig-vidare-från-harlequinböckerna när sanningen är att det här är riktigt bra och välskrivet, för att inte tala om att det är en berättelse som bjuder på många överraskningar.